Bentes blogg

Sommarprogrammen är en gåva för mig som konvalescent. Nu förhöjer Karin Falck min tillvaro.

Nyss frukosterade jag med mina gäster. Jag är hungrig men vill inte äta och det är lite kitsligt med vad jag ska peta i mig (och det, mina vänner, är olikt mig!). Fick en lång rad berättelser om K.s liv som både svensk och västafrikansk prinsessa. Jag ska inte återge dem, för de ska förhoppningsvis bli en bok. Kanske film. De mustiga berättelserna var uppiggande under en morgon som i övrigt var ett bakslag för mig.

Gårdagen var lugn och fin, vad huvudet anbelangar. Jag vilade hela förmiddagen och tog mig en tur till närmsta affären på eftermiddagen. Slogs av att allt var så luddigt där ute. Kunde se lite skarpare genom att kisa med ögonen. Men luddigt var det allt. I morse läste jag på om Hjärnskakning och såg då att dimsyn var ett vanligt symtom. Nåväl, jag handlade, gick hem och diskade, lagade en enkel sallad till mina gäster och sen var jag liksom lite trött och lade mig på soffan en stund.

Vi åt på min balkong. Premiär för intagande av en måltid där. Jättetrevligt.

Jag behöver skaffa nån sorts möbel som kan vikas ihop/vikas ut och vara bord för ätande gäster. Och en trätrall. Det ska bli roligt att fixa framöver.

Jo, jag drack ett glas vitt vin. Eventuellt skulle jag inte ha gjort det. Det läste jag idag, att alkohol är olämpligt vid hjärnskakning. Aja baja. Jag tänkte mig inte för där.

Mot slutet av kvällen kände jag mig lite kallsvettig och svirrig i huvudet. Kändes som jag skulle kunna svimma. Soffan igen.

I morse vaknade jag med stickande huvudvärk och lätt illamående igen. Så nu tar jag det åter lugnt här på soffan. Och låter mig alltså underhållas av Karin Falck. Jag blir bättre och bättre, men det går lite långsamt. Kan inte påskynda läkandet. Det är bara att vänta in, förstår jag.