Jag blir så himla glad

Nyss fick jag mail från kompis Ulla.

Hon visade på 7 seriestrippar om en till synes banal händelse i hennes liv. Alltså hon tappade eller skadade en tand och sökte hjälp för det. Ett äventyr i miniformat, som hon skildrade på ett lysande sätt.

 

Om det tänker jag några saker.

1 Vi gamlingar har något att berätta, vi med. Om våra liv. Om vår tid. Som borde ges offentlighet.

2 Jag har inspirerat henne med mina mer eller mindre tvivelaktiga och ointressanta projekt (se föregående blogg, den eftertänksamt bleka krankhetens blogg). Det inspirerar mig. En hel del. Det räcker långt som drivkraft för att fortsätta, även om det alls inte var mitt syfte att inspirera andra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0