Bentes blogg

Saxat från nätet: Centrum består av Guldheden, Heden, Inom Vallgraven, Johanneberg, Krokslätt, Landala, Lorensberg, Stampen, Vasastaden.

Jag bor i centrum, närmare bestämt i Stampen. Bostadsrättsföreningen Maltet är min utgångspunkt. Det är härifrån jag utgår i mitt sökande efter in- och uttryck av Göteborg.

Några första intryck

När jag tänker på Centrum ser jag framför mig tegelhus med affärer, fik och bostäder. Kanske är det Linnéstan som är sinnebilden. Även Landshövdingehusen.

Jag ser också för mitt inre stora sport- och kulturanläggningar i betong och glas, t ex Ullevi, Skandinavium, Svenska Mässan, Universeum. De har nåt storslaget brutalt över sig, känns allt annat än småskaligt trivsamma.

Trafiken - Spårvagnarna, så klart. Och tågen. Och de tjorviga trafiklederna.

En annan bild som kommer för mig är tiggarna. De är rätt aggressivt tiggande här i Centrum och de flesta är kvinnor i min egen ålder. En av dem står på huk i sjaviga kläder och tittar sig inte ens omkring, bara står där med rumpan i vädret, armbågrna i marken och tar plats med sitt väsen. De andra sitter eller går omkring i områden med mycke folk, utanför Centralstation och i runt Norrstan och Kompassen. De är experter på att se synd-omma ut och det gör mig arg. För helvete, ägna er åt nåt mer konstruktivt än att stå där och spela syndomma-mig, tänker jag samtidigt som hjärtat nås av ett styng dåligt samvete. Jag får intrycket av revirpinkeri och tiggerisamverkan och egentligen är jag nyfiken på hur de organiserat sig. Vi som skänker en skärva möjliggör deras verksamhet, annars skulle de inte stå där. Jag tänker inte bidra till den verksamheten. Managing by dåligt-samvete är inte min grej. Det föder ett trist samhälle. Men jag må erkänna att det känns tufft att sätta min inställning på pränt.

Go:Bitar

Mina gobitar är de där småskaliga miljöerna bakom, i skymundan, från det storvulna storslagna. Igår upptäckte jag t ex en gårdsmiljö intill Repslagarfabriken i Gårda. Och en skateboardpark nära Skandinavium.

En pilot

Man kan på ett sätt säga att jag tog första projektspadtaget på nationaldagen 6 juni 2012. För då tog jag steget att involvera andra. Jag har en pilot-person, som jag sedan en tid är lite extra nyfiken på. Hon bor i samma trappuppgång som jag. Två trappor ner. Tillsammans med henne kommer mitt projekt att utvecklas från tanke till handling. För jag tänker inte bara cykla omkring och uppleva. Jag ska också intervjua folk om sina intryck, kanske om deras gobitar.

Redan nu förstår jag att det kommer att ta mer tid än som ursprungligen var tänkt, alltså tre månader.

Min pilot har åkt på semester nu på morgonen och kommer tillbaka i början av juli, en vecka. Då ska vi träffas. Inget hindrar att jag börjar ändå, men det får bli i brottstycken, ett intryck här, ett intryck där. Jag får benämna dem Centrum 1:0, 1:1, 1:2 osv och senare kan det bli en sammanställning.