Ett möjligt fall?
Veckan som gick var svår att få till med fysisk aktivitet enligt min förändrade livsstil. (Ja, jag vet att jag hållit på så förr!) De här resorna med många timmar på tåg och, numera, med bristfällig eller ingen matservering ger mig flera inaktivitetsdagar med oregelbundet ätande. Men igår tog jag revansch på veckan.
Alma-kören hade avslutningskonsert i Lärjedalens trädgårdars kaffestuga nära Angereds centrum och jag cyklade dit och hem. Det blev närmare tre mil på cykel. I mesta laget för otränade mig, men det gick. Konstaterar att jag inte heller har nån träningsvärk. Än.
Avnjöt cykelvägen dit. Åtminstone merparten av sträckan gick på Sverigeleden.
Det var bra skyltat.
Det var bara några hundra meter på slutet som inte var cykelväg. Det är ju smått fantastiskt. Jag cyklade förbi Pellerins margarinfabrik, andra kända gamla industribyggnader i Gamlestaden, tråkig transportsträcka längs med E45 och R190 tills jag kom att cykla utmed Lärjedalen. Där var formidabelt vackert. Mest bara natur, men en och annan puttinuttig villaidyll såg jag också.
Och mitt i alltihop såg jag det här.
Jag blev omcyklad av en yngling i full cykelmundering och med större packning än för bara vanligt helgcyklande. Honom mötte jag en stund senare vid en vägkorsning. Han pratade om cykelväg med nån i telefon och jag erbjöd min GPS som hjälp. Så kom det sig att ”vi cyklister” kom att språkas vid. Han var på en liten cykeltur från Istambul till Falun och jag ända från Göteborg till Lärjedalens trädgårdars café.
Jag var både svettig och småhungrig då jag kom fram. Den rekommenderade bananen (av mina hälsocoacher alltså) blev två bananer, ett äpple och en halvliter vatten.
Det var härligt att sjunga, vi var kanske nåt hundratal som hade mött upp. Men vemodigt att det var säsongavslutning.
Bilden är tagen inifrån kören, bland oss altar, med ledaren Simon Ljungman i bild. Jag är väldigt nöjd med honom som ledare. En sann inspiratör. Dessutom verkar han extra glad just nu. Kan det bero på att han ska gifta sig om några dagar?
I morse smygvägde jag mig. Ja, jag ska inte ha sånt där hysteriskt viktfokus, men jag kunde inte låta bli. På fyra veckor har jag gått ner 2 kilo utan att över huvud taget banta. Bara lustfokuserad livsstilsförändring. Det är inspirerande.
Vid 62 har jag erfarenhet av att bara gå upp och upp och upp. Eventuella uppryckningar har resulterat i viktnedgång som hämtats ikapp med råge. Många såna sejourer har jag haft genom åren. Jag betraktar mig som ett svårt fall.
- Men tänk om jag inte är det? Tänk om jag är ett möjligt fall?
Hmmm... Låter som jag måste pumpa cykeln.
En lysande idé.
Verkar vara ett bra sätt till skillnad från att banta som i själva verket leder til ätstörning. Jag har gått upp alla mina kilo och skall försöka att göra som du gör. Heja heja till dig (och till mig)
Lycka till. Kan jag vara ett stöd?
Själv pratar jag med mina coacher (alltså Tuva och Leo) på Skype en gång i veckan om hur det gått med mina åtaganden under veckan och vilka åtaganden jag ska ha kommande vecka. Det är trevligt att kunna pricka av och få beröm. De kommer med förslag på saker för mig att göra som jag tycker är roligt, t ex det här Go:Bit-projektet, som jag laddar för.
Allt stöd som finns mottages tacksamt bara det inte handlar om mat:-) Andra aktiviteter låter som en bra ide´, något att engageras i som fyller hjärnan med annat än, just mat.
Allt stöd mottages med tacksamhet bara det inte är dietförslag:-) En god ide´att engagera sig i något annat som upptar ens tid, framförallt kvällstid.
vännen i V-ås - vi behöver pratas vid. Söndag eftermiddag-kväll?
Oj, jag trodde inte att mitt inlägg kom med så jag skrev två. Ordentligt gjort. Vi kan gärna höras av på söndag kväll, mitt besök som skall komma nu på fredag åker hem efter kl sex på söndag.
Då hörs vi
