Den bästa tiden
Just nu sitter jag och blippar i datorn medan Bente-paddan förmedlar klokheter från radions P1. Har bl a lyssnat till ett intressant program om babysars tidiga språkutveckling.
- Tänk att vi trodde att barn var så språklösa tidigare! Och va skönt att jag inte visste så mycket om det när mina barn var små. Jag har alltid pratat med dem utan att direkt kunna få verbala svar.
Förstod det som att vetenskapen tvistar om värdet eller onyttan av att prata ett särskilt barnspråk med de små babysarna. Därför fortsätter jag att göra det som känns naturligt för mig. Jag pratar som jag pratar med lite äldre personer. I alla fall någorlunda likt. Å så får väl vetenskapen komma fram till nåt framöver om det är bra eller inte.
- Så värst skadligt beteende kan det inte vara att prata med babysar som med vanligt folk.
Under Norrlandsresan övernattade jag alltså hos tvillingarna. Signe hasar sig fram allt effektivare och börjar så smått resa sig upp. Hedda står med förtjusning och går med handhjälp. De är goa och glada behändiga små människor. Känner mig alldeles berusad av att notera deras framsteg. Tänker
- Den bästa tiden, den är nu.
Tänker lite till
- Så har jag tänkt i över tretti år.
Från Karlstad har jag fått rapport om att snart 3 månader gamla Tyra suttit i barnstol och "fikat" med sina föräldrar på IKEA. Helt underbart.
Det är nåt magiskt fantastiskt beroendeframkallande berusande underbart att följa barns utveckling. Just nu är jag berikad med att få följa tre barnbarn på deras steg in i det växande livet.
Summerar
- Den bästa tiden är själva växandet, utvecklingen.
