Bentes blogg

Igår krockade jag med en annan cyklist på hemvägen från P-huset i Olskroken. Det finns ett litet parti vid bron över motorvägen där sikten är skymd av pelare och ja, där dök han upp i hög fart och ingen av oss hann väja. Minns inte så mycket av det hela, bara att det small rejält nånstans och att jag sen var på väg handlöst i asfalten.

Det märkliga är att vi var oskadda båda två. Han var en stark yngling och betydligt snabbare upp. Han gav mig ett handtag att resa mig, kände mig som ett skåp, och sa att det var våra hjälmförsedda huvuden som tjongade i varandra med en smäll. Tack och lov för att jag skaffat mig den där andra hjälmen.

Cyklade vidare med en lätt förvriden cykel och med en undran över hur jag mådde, egentligen. Genomförde ett möte. Noterade att jag kunde stå stadigt, tänka klart och tala redigt. Konstigt, inga blessyrer, inte en skråma ens. Inte ens ont. Men en buckla på datorn och en vriden cykelkorg vittnar om att något hände.

 

Kontaktade Tuva och Leo för att i alla fall berätta. Det kan ju komma reaktioner efteråt. De tog meddelandet på allvar. Bad mig ringa senare och bad om telefonnummer till någon granne att kontakta om… och att jag skulle lämna dörren olåst.

Väl hemma fixade jag mig en enkel middag och sen… Sen kom tröttheten. Och värken. Jag fick ont i hela kroppen kändes det som. Ville mest bara sova. Vilket jag gjorde, med en värktablett till hjälp.

Några timmar senare kom mitt främmande som planerat. Jag har besök från gamla hemtrakterna. Det där med att handla och bulla upp trevligheter hade jag skippat, på grund av olyckan, men det var trevligt ändå.

Nu har det gått en natt och jag har huvudvärk, mår illa och har några ömmande fläckar på kroppen. En punkt på bröstet (styrstång?), en fläck på vaden, en fläck på lårets ovansida. Ska nog ta det lugnt idag. Om situationen tycker jag

- Blä