Bentes blogg

Det här med att ta det lugnt är inte helt lätt och det är absolut relativt och ja, jag gör så gott jag kan. Har satt ambitionen till att jobba halvtid, ungefär, i två veckor innan jag tar definitiv semester. Här fortsätter jag med en rapport om hur det går för mig att ta det lugnt.

 

I morse kavlade jag upp ärmarna, tog min lilla bentebil och åkte till Nol. Här ska halvtidsjobbas.

 

Jag visste att det låg en skiss på tillfällig skyltning till en av pendeltågstationerna och jag har fått uppdraget att driva frågan. Det är lite bråttom. Jag satte mig in i skissen, noterade frågor, stämde av med projektchefen, inventerade skyltprogram, intervjuade byggledarna om läget på skyltfronten, kontaktade en järnvägare som kunde ge besked om spårtrafiken, jag kollade skyltarnas tillverkningstid, letade rätt på situationsplaner som skissunderlag, etc.  Sånt här är roligt och jag är bra på att börja från noll.

 

En av byggledarna skulle komma först på eftermiddagen. Shit, jag som skulle jobba bara halvtid. Nåväl, det är ju lite bråttom, så det är bäst att stanna så jag får den information han kan ge mig. Jag knegade på med mitt materialinsamlande och bortemot två kände jag det där svirret i huvudet med lätt kallsvettkänsla. Dags att packa ihop och ge mig iväg. Färdigjobbat för idag. Här är vi (Bente) lyhörda för vad kroppen säger.

 

När jag gick till bilen kom jag att tänka på att jag nog borde bege mig till pendeltågstationen som skulle få skyltar. Sagt och gjort. Jag bilade nån mil norrut, körde lite fel bland alla byggnadsarbeten som pågår där, vandrade omkring i byggbråten och tänkte på hur folk kommer att röra sig och vilka vägledande skyltar de kan behöva för att kunna hitta till och från pendeltågstationen. Det tog en stund. Så åkte jag tillbaka igen.

 

Den berömda kissnödigheten gjorde sig påmind. Bäst att stanna till på kontoret i Nol, så det inte händer en olycka i bilen. Nu var kockan bortåt halv fyra.

 

Jag åkte raka spåret till Göteborg. Alltså, så rakt jag kunde.

 

Under dagen, den första dagen efter månadsskiftet, skulle jag återlämna en låsplupp och ett inbetalningsbevis för Olskroksparkeringen till Göteborgs Parkerings AB. Dom håller till i Haga. Klockan började ticka mot dagens slut och jag insåg att jag nog inte skulle hinna fara hem, parkera bilen och cykla dit, vilket var min ursprungliga plan.

- Jag tar bilen så jag hinner få det gjort, tänkte jag. Det är ju i princip raka vägen.

 

I praktiken visade det sig att det inte var så lätt. Jag körde fel på flera ställen och minutrarna gick, och på slutet irrade jag rejält.

- Fan jag missade högersvängen ut på rätt led.

- Fan jag missade infarten till Haga Kyrkogata. En lång kringelikrok tillbaka. Gick inte att svänga in på gatan från det hållet jag kom. Fan fan fan.

- Var i helsike ställer jag bilen?

Till slut hittade jag en stor Parkering mitt för Feskekörkan och kunde äntligen parkera. Klockan var bortemot halv fem och det närmade sig stängningsdags. Det var med nöd och näppe jag hann. Hos dem var det dessutom kö hos en stressad men servande kvinna. Det tog sin stund det med.

 

Nu var jag rejält trött. Tog bilen tillbaka. Alltså det var min avsikt att köra tillbaka längs Allevägen, men det gick inte att svänga åt det hållet, så jag hamnade vid Järntorget.

- Det är lika bra att jag lär mig umgås med trafiktjorvet, tänkte jag och tog citytunneln tillbaka bortemot mina trakter. Det gick faktiskt utan felkörningar.

- Jässs!

 

Äntligen var de där ska-bara-ärendena avklarade. Förutom att jag bara skulle till jobbet en sväng och fixa några ritningskopior och samla ihop juni månads ekonomipapper som min revisor skulle ha fort som ögat innan hon går på semester.

 

Jag hade glömt den där lilla mojängen, dosan, som jag behöver för att komma åt mina konton på Handelsbankens internetsida.

- Fan.

Skrivaren funkade inte.

- Fan igen. Eller rättare, internetuppkopplingen mot bredbandet funkade inte. En kollega kunde hjälpa mig genom att stryka datorsystemet medhårs. Det tog sin tid det med.

 

Klockan var närmare åtta när jag väl var hemma och då hade jag inte gjort en av de viktigaste grejerna den dan, nämligen att få iväg ekonomipappren.

 

Ja, ungefär så här bra går det för mig att ta det lugnt och jobba bara halvtid. Jo, jag VAR trött när jag kom hem. Åt nåt slarvigt och sen lyssnade jag på pod-radio. P3 dokumentär bereder mig nöje. Och nu nattar jag mig med dagens sommarpratare,  Amirzai Sangin – IT- och Telekommunikationsminister i Afghanistan och som bott 22 år i Sverige innan han återvände för några år sedan. Han bygger upp landets IT-kommunikationer i ett land med utbredd korruption och han försöker göra det etiskt korrekt. Himla intressant.

 

Alltmedan jag tar det bara lugnt.