Bentes blogg

Nu har jag semester. Veckan som gick var intensiv i tre avseenden, 1) som en rem, 2) balkongen och 3) hållit andan.

Jag har legat i som en liten rem för att bli klar med ett jag-ska-bara-moment på jobbet och kom att jobba betydligt mer än den halvtid jag sagt åt mig att jobba. Och klar blev jag och kunde i fredags resa till tvillingfamiljen i Stockholm. Det är en bra markör mot ev jobbtankar.

Jag har lärt mig navigera på IKEA och på deras hemsida och nu har jag inhandlat trätrallen Platta, lagt det mesta på min balkong och även inköpt en rullvagn som ska trona där på balkongen. Slagbord och pallar har inte funnits inne på lagret. IKEA-köpen gjorde jag på väg hem från jobbet vid 17-18-tiden vilket visade sig vara en bra tid med korta köer. Jag behöver en såg för att såga till kantbitar. Hade mängder med sågar i Härnösand och nu hittade jag inte en enda. Så kanterna återstår att fixa till innan balkongtrallen är klar. Är väldigt nöjd, so far.

Jag har hållit andan. En god vän till mig har gått igenom en gastkramande passage kring sin dotter. Dottern har cancer som hon behandlas för och nu hade de hittat nåt på levern som omedelbart måste kollas upp. Jag höll andan i väntan på undersökningen. Det var ingenting, gud ske lov. Puh. Det här väckte minnen. Man intar en sorts beredskap för det värsta och man stålsätter sig för att klara av det och sen, när man kan andas ut, så blir lättnaden och tacksamheten kryddad med en sorts tomhet, som svarar mot kontrasten mellan beredskapen för nåt livsfarligt och det där som blev ett intet. Jag känner varmt för dem i deras situation.

- Förbannade sjukdom, säger jag. Ska fan hänga med i svängarna.

Veckan var alltså intensiv på tre sätt.

 

Nu har jag gått in i semesterkoma.