Det sket sig - inte
Jag har högar av tyger som jag ska göra nåt med. Nån gång.
- Har du också sådana högar?
För nån vecka sedan tog jag fram en alldeles särskild tyghög. De är ämnade att bli enklare särkar till mig. Typ nattsärkar. De jag har är alldeles utslitna och hänger i trasor. En gång i tiden var de dyra märkesplagg inköpta på nån boutique nån stans. Enkel skärning, så där enkel så att den blir dyr om man går in i sån affär. Jag har aldrig använt de där fina plaggen dagtid. Jag gillar inte att gå i klänning. Men på nätterna duger de. De har blivit mina favo-nattplagg. De är underbara att sova i och ser någorlunda ut att tufsa omkring i på morgnarna. Ja, om sanningen ska fram, så kan jag tufsa omkring i dessa plagg långt in på dagen, de dagar jag är ledig.
De har alltså blivit flitigt använda. Tills de blivit så slitna att trasorna hänger. Den enkla skärningen har gjort att jag tänkte – Det här borde vara lätt använda mönstret för att sy upp nya plagg. Därtill har jag samlat på tyger lämpliga för ändamålet. Tyg har lagts till tyg och blivit en liten hög. Ja, inte så liten heller.
I flytten fick de komma med, liksom mina två symaskiner som inte använts på jag vet inte hur länge. Minst 15 år.
För någon månad sedan tog jag fram maskinerna från källaren. För nån vecka sedan tog jag fram tyghögen. Häromdagen tog jag ett tyg och en gammal trasa och klippte till. Jag till och med nålade några blivande sömmar. Det var ett stort konstruktivt steg. Ikväll gjorde jag nästa ryck. Jag tog fram den ena maskinen, Huskvarnan som vi fick i bröllopspresent, mitt X och jag. Det måste ha varit 1977. Jo då, den tog ström. Lampan lyste. Lirkade fram undertrådsrullen. Svart tråd var det i den och jag behöver sy med vit tråd. Få se nu. Var har jag undertrådsrullarna? Kollade i syskrinet som kompis Ann så förtjänstfullt laddat åt mig när jag höll på att packa ihop mitt hem i vintras. Inte en enda undertrådsrulle. Kollade andra möjliga utrymmen för undertrådsrullar, men, nej. Hmm. Jag har ett problem.
Skam den som ger sig. Jag tog fram nästa maskin, en Bernina, som jag ärvt efter min mamma. Den borde vara minst lika gammal, om inte mycket äldre. Jo då, den tog också ström. Lampan lyste så fint. Och vad undertrådsrullar anbelangar, så kryllade det av dem. De var laddade med alla möjliga färger inklusive vitt. Jippi. Det här går ju finfint. Satte i undertråden och skulle till att trä vit tråd i nålen.
Nålen, ja. Den fanns inte. Det fanns ingen nål i den andra maskinen heller. Inte nån annanstans heller. Inte en enda sketen symaskinsnål i sikte. Och utan nål går det inte att sy.
Alltså, det sket sig.
För nån vecka sedan tog jag fram en alldeles särskild tyghög. De är ämnade att bli enklare särkar till mig. Typ nattsärkar. De jag har är alldeles utslitna och hänger i trasor. En gång i tiden var de dyra märkesplagg inköpta på nån boutique nån stans. Enkel skärning, så där enkel så att den blir dyr om man går in i sån affär. Jag har aldrig använt de där fina plaggen dagtid. Jag gillar inte att gå i klänning. Men på nätterna duger de. De har blivit mina favo-nattplagg. De är underbara att sova i och ser någorlunda ut att tufsa omkring i på morgnarna. Ja, om sanningen ska fram, så kan jag tufsa omkring i dessa plagg långt in på dagen, de dagar jag är ledig.
De har alltså blivit flitigt använda. Tills de blivit så slitna att trasorna hänger. Den enkla skärningen har gjort att jag tänkte – Det här borde vara lätt använda mönstret för att sy upp nya plagg. Därtill har jag samlat på tyger lämpliga för ändamålet. Tyg har lagts till tyg och blivit en liten hög. Ja, inte så liten heller.
I flytten fick de komma med, liksom mina två symaskiner som inte använts på jag vet inte hur länge. Minst 15 år.
För någon månad sedan tog jag fram maskinerna från källaren. För nån vecka sedan tog jag fram tyghögen. Häromdagen tog jag ett tyg och en gammal trasa och klippte till. Jag till och med nålade några blivande sömmar. Det var ett stort konstruktivt steg. Ikväll gjorde jag nästa ryck. Jag tog fram den ena maskinen, Huskvarnan som vi fick i bröllopspresent, mitt X och jag. Det måste ha varit 1977. Jo då, den tog ström. Lampan lyste. Lirkade fram undertrådsrullen. Svart tråd var det i den och jag behöver sy med vit tråd. Få se nu. Var har jag undertrådsrullarna? Kollade i syskrinet som kompis Ann så förtjänstfullt laddat åt mig när jag höll på att packa ihop mitt hem i vintras. Inte en enda undertrådsrulle. Kollade andra möjliga utrymmen för undertrådsrullar, men, nej. Hmm. Jag har ett problem.
Skam den som ger sig. Jag tog fram nästa maskin, en Bernina, som jag ärvt efter min mamma. Den borde vara minst lika gammal, om inte mycket äldre. Jo då, den tog också ström. Lampan lyste så fint. Och vad undertrådsrullar anbelangar, så kryllade det av dem. De var laddade med alla möjliga färger inklusive vitt. Jippi. Det här går ju finfint. Satte i undertråden och skulle till att trä vit tråd i nålen.
Nålen, ja. Den fanns inte. Det fanns ingen nål i den andra maskinen heller. Inte nån annanstans heller. Inte en enda sketen symaskinsnål i sikte. Och utan nål går det inte att sy.
Alltså, det sket sig.
Men skam den som ger sig. Nu sitter jag och syr för hand. Vanlig synål har jag nämligen. Det är rogivande att sy för hand. Men inte lika lätt att trä nålen längre.
Kommentarer
Trackback
