Bentes blogg

Söndag första julidagen på det här året. Jag fortsätter att ta det lugnt. Så här går det till.

 

Jag poade på morgonsidan med en låååång frukost och några spel i paddan, medan regnet smattrade där ute. Jag fick också en svärm bilder från kusinträffen i Karlstad. Mina babybarnbarn träffas för första gången. Närmare 12-tiden promenerade jag till Olskroksparkeringen.

 

Fotade platsen för cykelkrocken - Här kom jag i full kareta i högerfilen och här bakom bunten av pelare dök vi upp för varandra och kolliderade med en smäll huvud mot huvud.

 

Parkeringshuset, där min bil stått några månader, har jag fotat under ett brofundament.

 

Nu skulle bilen hem till mig, vi skulle flytta ihop i samma hus idag 1 juli. 

Premiär-parkeringen kändes lite högtidlig och jag fotade bentebilen i sin nya bostad för att bekräfta detta nya steg i göteborgslivet.

 

Regnet hade bedarrat och måhända var luftfuktigheten hög. Och jag svettades så jag var alldeles blöt i håret efter att stillsamt ha gått 1,5 km och kört bil hem. Kände mig lite kallsvettigt svirrig i huvudet.

Dags för soffan en stund igen. En sommarpratare berörde livet i barnlöshet och konsten att gå vidare ändå alltmedan jag åt en god laxlunch. Och efter det ett program som berörde mig till tårar. Det heter Cancerland och var det första i en serie. Temat kändes både avlägset och ändå så nära. Det var gripande att höra om en läkarens sorg över att behöva meddela tunga besked.

Dags för nästa lugna aktivitet. Jag putsade balkongdörrsfönstret i mitt sovrum. Tvättade räcket och petade bort den mossa som jag kom åt under balkongen över mig. Svetten lackade och huvudet svirrade. Nu hade vädret slagit om till finväder och jag tror inte luftfuktigheten var regnbemängd längre.

Jag vet inte om hur jag ska tolka det här. Är det bara en fråga om väderomslaget eller är det jag, som är lite hjärnskakningsyr? Eller både ock? Jag går och känner mig som omjag gick på LCHF-kost, alltså med lågt intag av kolhydrater, fast jag är kanske mer yrsligt kallsvettig nu.

 

Dags att åter ta det lite lugnt. Kan ju alltid blogga lite.

För övrigt noterar jag att tillvaron där ute inte är lika luddig längre. Husen och tågen långt bort har skärpt till sig. Det gör dom rätt i. Alltså, dimsynen har försvunnit. Alltid något.