Bentes blogg

Har haft en vecka då jag mest bara varit kontorsråtta som fixat med ekonomi-administration på längden och tvären. Sånt som jag normalt skjuter upp i det längsta. Nu ligger jag flera steg i förväg inför årsbokslut.

Laddar för att kunna betala av en rejäl bit av topplånet och då kom ett lägligt besked att min vilande firma skall få tillbaka en rejäl slant i skatt. Det skulle vara himla skönt att kunna sänka månadskostnaden för boendet nu när jag går in i osäkrare tider vad inkomster anbelangar.

 

Parallellt med detta "arbete" - ja jag har svårt att se detta som arbete, men det är det ju - pysslar jag med min årskrönika. Det är ett mysigt pyssel när jag inte är i tidsnöd. Vilket jag alltså inte är.

 

Julkrönikan adresseras, julmusiken ljuder och en och annan måltid intas.

 

Går också och tittar på mitt hem med ögon som vet att det snart kommer två frigående ettåringar som... Ja det kan du kan nog räkna ut själv. Allt under enåtjugo är i direkt fara. Eller. Allt under enåtjugo är en direkt fara. Var ska jag göra av allt? Knivar, köksprylar, kastruller, verktyg, böcker, kontorsprylar, värdepapper, hårschampo, diverse taolettgrejer, toaborsten (mums), toapappersrullar, skor, nycklar, sygrejer, ... Inte en enda låda, inte ett enda skåp är barnsäkrat.

 

Dagens rapport är att Hedda kräkts i natt. Bara att avvakta händelseutvecklingen. En magsjuk tvillingfamilj ska absolut hålla sig i närheten av den sjukvård som känner till de där små damerna. Håller tummarna för att jag verkligen får anledning att barnsäkra mitt hem.

 

Vid närmare eftertanke varvar jag inte bara ner. Jag varvar också upp. Med ett frågetecken vidhäftat upplevelsen.