Bentes blogg

Tiden kryper fram och jag bara existerar. Ser ömsom skräp och ömsom intressanta TV-program. Tex om nobelprisen. Jag känner mig som en foton. Den kan existera på två ställen samtidigt. I mitt fall soffan och sängen.

 

Jag fortsätter att rossla och snörvla. Nu har jag så ont i hostmusklerna att de ger en betydligt större plåga än att det rister i halsen. Aj!

 

Och det tycks mig som att flunsan har vänt. Jag blir långsamt bättre. Det ser jag fram emot. För det är inte min bästa gren att vara sjuk. Men å andra sidan. Jag är hellre krasslig nån vecka då och då än att jag har det där skumma eländet som jag haft tidigare och som man kan dö av, om man har otur. Så jag är både frisk fast jag är sjuk och sjuk fast jag är frisk. Som en foton.