Bentes blogg

Det senaste virusbombardemanget fick mig till sist rätt däckad. Nu är jag så pass kry att jag har görtråkigt, men är så pass sjuk att jag lever min tillvaro i soffan eller sängen. Tittar TV. Tar smärtstillande var 4e timme. Löser korsord. Slumrar till nån timme. Rosslar. Hostar så jag har träningsvärk i ett band runt lungorna. Snorar. Ja, så där som man gör när man fått en hederlig rejäl förkylning.

Eftersom Hedda blev ordentligt testad på sjukhuset häromsistens, så vet jag att jag har ett RS-virus. Alltid något. Till skillnad från Hedda så har jag ingen mamma eller pappa som övervakar mig. Så jag får inta den rollen själv. Se till att jag får vätska i mig. Jag ska inte bli mer medtagen än jag är, för då kan även jag ha fått bakteriella biverkningar och då behöver jag söka vård. Eller åtminstone få nåt luftrörsvidgande som underlättar rosslet.

 

Det är inte med förtjusning jag ser framför mig hur jag uppsöker nån akut vårdcentral (Gamlestaden tror jag det är) och får sitta i en lång rad timmar och vänta på min tur. Det orkar jag liksom inte. Känns det som. Så det gäller att hålla sig på den rätta sidan och undvika vårdbehov.

 

Ynk.