Bentes blogg

Nu är det julaftons morgon. Vi spelar stillsam julmusik med tända ljus medan det ljusnar. Småttingarna poar på och är på allmänt gott julhumör.

Men det finns ett "men".

Det har varit en närmast komist bedrövlig jul. Jag var mer eller mindre sängliggande i förrgår. Sov mest. Gunnel kände av en växande knöl på kinden, så hon skjutsades omkring av Kattis, som aldrig kört i Göteborg förr, till diverse vårdinrättningar för att få utklarat vad det var. Efter läkarbesök på två olika ställen och ett besök till akutöppet apotek kunde vi alla lugna oss med att det var en spottkörtelinflammation som kan behandlas med antibiotika.

 

Det var sen eftermiddag när vi kommit så långt. Jag var alltså utslagen och Gunnel behandlades. Kattis hade lyckats peta in sin egen ögonlins längre bak i ögat och fick inte ut den. Där låg den och skavde. Timmarna gick. Mot kvällningen lyckades Leo hjälpa henne få ut den. De fick några timmars mys med bastuumgänge den kvällen.

Den natten var småtjejerna - hur ska jag uttrycka det - skrikigare och diaréigare än tidigare, och den natten blev Gunnel magsjuk. Hon låg på sitt hotell och hade sånt för sig som man har då man är magsjuk. Framemot dagen fick hon sällis av Lova, som även hon tillhörde de magsjukas skara. Själv var jag hyfsat bra den dan. Det var igår.

Småttingarna fortsätter att marinera sig i diarréer. Jag är sämre igen. Stockholmsgänget åkte enligt tidagare plan i morse men lämnade Lova kvar - hon var för sjuk för att klara bilresan.

Il Divo sjunger sina allra vackraste ljullåtar och stearinljusen ger sitt milda sken över idyllen. Det är jul och det är kul, men...