Himla skönt
Fan ta mej. Hur gaggig får man bli egentligen?
Här går jag och hostar. Och hostar och hostar och hostar. Ja, det är de vanliga sviterna efter en flunsa. Jag brukar få ner nåt skit i luftrören och lungorna och detta något brukar bosätta sig där. Ett längre tag. I hög ålder har jag lärt mig att det underlättar med astmamedicin.
Nu har jag gått och längtat efter astmamedicinen. Men var ligger den? Fick jag med mig nån i flytten? Det skulle vara så skönt att ha, när det liksom nyper där nere i lungan nånstans och jag nästan vill kvävas. Och kräkas. Ja, inte bara nästan, förresten.
Ja, så har jag gått och tänkt, medan jag hostat och hostat. Å så har jag tänkt att jag liksom inte ids ringa nån jourcentral, komma på undersökning efter att ha suttit 6 timmar i kö. Därför har jag bara fortsatt att hosta. Av det blir jag så här på kvällskvisten ganska slak.
Det var då sjutton också. Jag började för mitt inre minnas hur de såg ut, de där förpackningarna med Bricanyl och Pulmicort (ungefärliga namn). De ser till formen ut som en såndär Mum rollon som man har under armarna.
Jag satt på toaletten och hostade och drömde mig bort i längtan efter Bricanyl och så låter jag ögonen gå uppåt längsmed kakelväggen och där, på en krok, hänger min nessesär. (Till mitt försvar vill jag bara säga att jag använder den mycket sällan.)
!
Kanske skulle jag kolla i den? För säkerhets skull.
Ja du förstår väl. I den låg de båda. Och jag inhalerade med omedelbar effekt. Så himla skönt att kunna andas lättsamt och relativt hostbefriat.
Här går jag och hostar. Och hostar och hostar och hostar. Ja, det är de vanliga sviterna efter en flunsa. Jag brukar få ner nåt skit i luftrören och lungorna och detta något brukar bosätta sig där. Ett längre tag. I hög ålder har jag lärt mig att det underlättar med astmamedicin.
Nu har jag gått och längtat efter astmamedicinen. Men var ligger den? Fick jag med mig nån i flytten? Det skulle vara så skönt att ha, när det liksom nyper där nere i lungan nånstans och jag nästan vill kvävas. Och kräkas. Ja, inte bara nästan, förresten.
Ja, så har jag gått och tänkt, medan jag hostat och hostat. Å så har jag tänkt att jag liksom inte ids ringa nån jourcentral, komma på undersökning efter att ha suttit 6 timmar i kö. Därför har jag bara fortsatt att hosta. Av det blir jag så här på kvällskvisten ganska slak.
Det var då sjutton också. Jag började för mitt inre minnas hur de såg ut, de där förpackningarna med Bricanyl och Pulmicort (ungefärliga namn). De ser till formen ut som en såndär Mum rollon som man har under armarna.
Jag satt på toaletten och hostade och drömde mig bort i längtan efter Bricanyl och så låter jag ögonen gå uppåt längsmed kakelväggen och där, på en krok, hänger min nessesär. (Till mitt försvar vill jag bara säga att jag använder den mycket sällan.)
!
Kanske skulle jag kolla i den? För säkerhets skull.
Ja du förstår väl. I den låg de båda. Och jag inhalerade med omedelbar effekt. Så himla skönt att kunna andas lättsamt och relativt hostbefriat.
Kommentarer
Trackback
