Bentes blogg

Jag känner mig som mina (snart) ettåriga barnbarn som håller på att lära sig gå. Omåttligt stolt över mig själv.

- Kolla här!

 

För första gången på säkert 20 år har jag sytt något. Så att det blivit klart. Vad det bidde?

Ett vadlångt nattlinne. Bara raka bitar.

 

Mönstret har jag hämtat från ett älskat nattlinne i linne, som blivit bara trasor. Egentligen var det en italiensk boutique-klänning som kostade nån tusenlapp.

Nu sist när jag var ute och reste så blev jag av med resväskan. Där låg mitt andra älskade nattlinne, som för övrigt också höll på att falla i bitar. Även det en gång i tiden en dyr klänning av svenskt boutique-märke. Därmed blev jag nattlinneslös.

Nu har jag inte längre någon lust att köpa nattlinnen för några tusen styck. Särskilt som de är så enkla i sin skärning att i stort sett vem som helst skulle kunna sy nåt liknande. EVENTUELLT skulle jag kunna klara det.

Det är inte brist på tyg i mina lådor. Många nattlinnen skulle det kunna bli. 

 

Jag valde ett bomullstyg med svartvitt screen-tryck med förstorade relationsannonser på engelska.

Så här blev det. Och över detta är jag stolt som ett snart ettårigt barnbarn. Lite pinsamt att vara så stolt. Men säg det inte till någon! Och du, jag vet att sömmarna är lite bubbliga. Det har både med symaskinen och med sömmaren att göra. Och ja, jag vet att man kan pressa ut bubblet en aning. 

 

Nu är det bara som så att mitt strykjärn behagar leka kurragömma med mig efter flytten. Om det säger jag nu

- Fritt fram!