Bentes blogg

För flera år sedan var jag en dag ute och körde med min bil för att leta murklor. Det kom att bli så att jag körde 17 mil och fann en (EN) murkla.

Ungefär så är det nu också. Jag har varit ute och kört med min lille bil och spanat efter kantareller. Noterar några väsentliga skillnader dock.

 

Förra gången hade jag en känsla av att ha kartlagt murkel-markerna. Jag visste vart jag skulle fara senare för att finna dem. Vilket jag också kom att göra, ända fram till att Tuva fick en rejäl förgiftningsreaktion, trots väl förvällda murklor. Då blev det inte roligt längre och jag la av med murklorna.

 

Den här gången kammade jag noll, alltså inga kantareller, och jag har verkligen inte fått en känsla för var de goda kantarellmarkerna är nånstans. Jag har ett antal inventeringsresor att göra. Och jag börjar förstå att det handlar om att resa en bra bit utanför Göteborg för att det ska bli nåt.

På väg hem kom jag att för första gången sakna något där i Härnösand. Jag saknar att på 5 minuter nå mina kantarellmarker. Ja, eller tio då, för att inte överdriva.