Bentes blogg

Det har varit regnigt hela dagen och jag har varit inomhus hela tiden. Först mest degandes. Efter att ha pratat med sonen om företagets situation tog jag mig i kragen och kom mig för att börja sy.

Det började strula på en gång och kändes om att jag höll på att göra omtag i konsten att inte få teknikens under att fungera. För er som har läst min blogg en tid vet att jag bloggade om ”Konsten att leva med mig själv” i vintras och då skrev jag om hur det var att installera TV och bredband. Det var en hel serie bloggar som finns på min förra bloggadress kontext.blogg.se.

För flera dagar sedan trilskades jag med undertråden och brist på nålar. Efter det behövde jag en längre paus för att kunna göra omtag. Nu skulle jag bara sätta mig att sy.

- Men få se nu, ska det inte finnas en sån där syfot? Där fanns ingen syfot. Suck. Ny paus.

 

Tog fram instruktionsboken och fann en sida i den som berättade att min mamma, Ruth Henriksson, köpte den i Byske den 29 maj 1964. Ett annat papper berättade att den reparerades 26 juni 1995 åt Ruth Sylwan. Det är samma mamma båda gångerna, men det senare namnet är hennes flicknamn som hon valde att ta tillbaka efter skilsmässan från min far.

I instruktionsboken kunde jag säkerställa att jag satt i nålen korrekt. Och nu hittade jag bilder på olika syfötter och sådana hittade jag i en liten låda. Kunde inte se hur de skulle monteras. Men, det var på någe vis som om kunskapen satt i kroppen. För efter ett tag visste jag precis hur jag skulle göra. Det var en arm jag skulle lyfta upp så att jag kunde trä syfoten på en pigg och sen en klämma att klämma fast den med. Muskelminnet måste ha aktiverats efter att inte ha varit i trafik på säkert 20 år.

 

Nu kunde jag äntligen börja sy.

- Men hur var det nu då, med trådspänning och raksöm respektive zigzag-söm?
Behövde ytterligare en omgång paus och sen komma igen. Bara för att upptäcka att när jag sydde bildades ett tjorv på tygets baksida och maskinen bara hostade och tuggade och hade sig alternativt bara stod stilla på fläcken och sydde. Paus nummer 3 och på det igen. Allteftersom jag sydde blev den som mer och mer medgörlig. Till slut gick det riktigt bra.

Nu är jag i princip klar med det där enkla nattlinnet jag sytt.

 

- Tänk, maskinen jag syr på är snart 50 år gammal. Och jag tycker att den ser rätt modern ut. Undrar om Bernina finns kvar som fabrikat? Då var det här en fin maskin.