Bentes blogg

Jag är fulltankad av alla besök från nära och kära.

Senast i raden var sonen Max med ny flickvän som hjälpte mig fixa med nya soffan och som blev nya DrawSomething-kompisar.

Och så tvillingpatrasket som bestod av mamma Tuva (min dotter), pappa Leo, snart ettåriga tvillingarna Signe och Hedda samt Leos syster Lova. Dessutom kom Leos och Lovas pappa Kim på besök ena dagen och han tillsammans med sin nya kvinna och två barn på besök den andra dagen. Jag säger bara det, Trädgårn! Den passar alla åldrar och väder. Vi var där flera dagar på raken utan att det kändes enformigt.

 

Finalen var ett besök på Universeum och tvillingarna skrek och frustade ut sin förtjusning och förundran över alla stora fiskar som simmade framför deras ögon. Det var en riktig höjdare.

Mest av allt vill de gå-träna. Hela tiden. Det är en utmaning för alla vuxnas ryggar.

De vuxnas ryggar var riktigt slitna då de kom efter att ha varit på Öland och i Skåne. Leo suktade efter en massör. Himmel, hitta en sån i semestertider någorlunda nära utan att ha bokat i förväg! Men vi hade fenomenal tur. På väg till Trädgårn i fredags passerade vi Ullevikliniken, bara ett hus från mitt. Där var en kille som kunde ta Leo på en gång och Tuva och Lova lite senare på eftermiddagen. När Leo kom vandrande färdigbehandlad var han rörligare och alldeles rosig om kinderna. Sen kom de blommiga och med simmiga ögon tillbaka en efter en. Alla var överens om att det var den bästa massören de någonsin mött och att det var, typ, semesterns höjdpunkt. Så det kan bli. Och det är inte fel att ha en sån begåvning alldeles granngårds.

Då går jag till www.ullevikliniken.se Marco Johannes 072-300 79 38

Nåväl, tillbaks till tvillingarna. Jag märker min egen och föräldrarnas glädje över deras framsteg, särskilt Heddas. För varje utvecklingssteg lättar ”orostrycket”. Och, ja, jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är en sorts djup glädje. Och tacksamhet. Lättnad. Vördnad.

Om detta vet tvillingarna ingenting. De bara lever på, stretar med sin balans och sina pincettgrepp, sitt dada-språk etc. Himla lättsamma typer. De har hängt med hela tiden och nästan inte knotat alls. Bara de får äta och sova med jämna mellanrum så är de både med och på. Busa lite, jaga och leka tittut. Skaka på huvudet. Vinka. Klappa händer. Och så gåträna, förstås.

 

- Aj, aj, ryggen.